Om oss

10 jun 2016

“Man får vara lite allkonstnär”

Johan Hoff och hans kollegor sköter om åtta vattenkraftverk i östra Småland.

De ser ut som om de också vill bli jubileumsfirade, dessa två stora, vackra pjäser som, nyligen ommålade i svart, riktigt står och blänker här i maskinhallen. Och med all rätt: Aseageneratorerna i Brunnshults kraftstation är från 1916, och även om de förbättrats i modernare tid är det rätt häftigt att de fortfarande är i drift. Ännu mer imponerande, men utanför blickfånget, är de två Francis-turbinerna, också de från 1916 och still going strong – i hundra procent originalskick.

TVÄRA KAST

– De var helt enkelt otroligt duktiga på att göra turbiner i början av 1900-talet. Det är inte många fler procent man kan få ut av en nytillverkad turbin idag än hos de här doningarna, säger Johan Hoff och kontrollerar generatorinställningarna på styrutrustningens pekskärm, installerad 2008.

– Vad gäller styr- och reglersystemen har vi originalgrejor i drift som daterar sig från 1932 till 2015. Äldst är Stalpet i Svartån och Klippanverket i Rönne å, där är det bara att ta fram skruvmejseln och den största skiftnyckeln när inställningarna ska ändras. Men det gör jobbet roligare.

ALLKONSTNÄR

Johan Hoff är en av affärsområde Produktions tre drifttekniker, och är idag ute och ”rondar”, det vill säga utför tillsyn på några av de åtta av Skånska Energis vattenkraftverk som finns i östra Småland. Minst en gång i veckan får varje station besök. Johan är i grunden installationselektriker, men…

– Det kan gå veckor, ja månader utan att jag gör ett eljobb. Verken är ju där de är, liksom, och vi gör inte ombyggnader själva; det är om något går sönder och behöver lagas.

Han saknar emellertid inte att utöva sin egentliga profession; tvärtom.

– Som installationselektriker består arbetet till stor del av likartade moment, även om man skulle byta till en annan elfirma, och jag är lite trött på att dra kabel på byggen. På det här jobbet röjer jag med motorsåg ena dan, skruvar ett elskåp nästa, och natten därefter står jag med huggmejsel och dunkar på en turbin som stannat. Man får vara lite allkonstnär.

KLIPPA OCH RÖJA

Driftpersonalens arbetsveckor kan se väldigt olika ut. Var och en har stor frihet – och stort ansvar – att planera sina dagar och att tillsammans hålla koll på vad som behöver göras, var och när. Sommartid läggs mycket möda på att medelst klippning och röjning hålla dammar och stationer fria från ständigt framväxande gräs, buskar och sly. Ett viktigare arbete än man kanske först kan tro, då trädrötter som tränger sig in kan innebära risk för läckage och vegetation kan dölja fel och brister.

Liksom elnätets montörer har vattenkraftspersonalen jourtjänstgöring. Även om kraftstationerna i sig sällan tar skada av stormvindar drabbas produktionen av störningar i nätet. Därför stängs verken i regel av inför stora oväder, och vattnet får forsa förbi genom öppna luckor outnyttjat.

IS SOM INTE FRYSER

– Den jobbigaste tiden på året för oss är på sätt och vis isläggningen, eller snarare om det inte blir någon. Bäst är om det blir ganska kallt ganska fort så att isen lägger sig snabbt som ett skyddande lock över vattnet. Då håller vattnet inunder någon plusgrad och flyter på bra, berättar Johan Hoff.

– Vatten som forsar fram med 15 kubikmeter i sekunden kan vara 0,01 minusgrader och bära små iskristaller med sig, men fryser inte på grund av rörelsen – förrän det nuddar grindarna till våra kraftverk. Då blir det stopp direkt, och inom kort kommer inte en droppe vatten förbi. Besvärligt, men samtidigt fascinerande.