Om oss Historia Elnät

10 maj 2016

"Bolagets verksamhet ska hava till föremål distribution av elektrisk energi"

Det var handlingskraften och framsyntheten hos enskilda människor i byarna som gjorde att elen kom till Skånska Energis nätområde på Lundabygden under 1910-talet. Den 27 april 1916 möttes fem av dem på järnvägshotellet i Södra Sandby.

SKÅNSKA ENERGIS HISTORIA DEL 1

Södra Sandby 1916. Det är torsdagen den 27 april, och fem av socknens bättre bemedlade invånare har stämt möte. Troligtvis någon gång framåt kvällen, antagligen på järnvägshotellet, säkerligen över en bit mat och några glas.

Patron Anders Jönsson åker in från Valleberg, handlaren August Lundgren från affären på hörnet i Getinge och lantbrukarna Birger Johansson och Anders Steen från sina gårdar i Flyinge. Fabrikören Martin Jönsson kan tänkas promenera från Sandby-maskiner mitt i byn.

Slag i saken
De har övervägt saken en längre tid, och nu är det dags att göra slag i den. Detta är stunden då de bestämmer sig: nu ska elektriciteten komma också till Södra Sandby. Penna sätts till papper, bläck bekräftar vilja och samförstånd. De fem männen undertecknar stiftelseurkunden till Aktiebolaget Södra Sandby Elektri-citetsverk.

Bolagets verksamhet ska hava till föremål distribution av elektrisk energi.”
Så lyder andra paragrafen till den bolagsordning som antas vid konstituerande bolagsstämma den 1 juli. Det lokala elnätet med 285 stolpar och övrig utrustning byggs på mindre än ett halvår, och den 1 december får byn sin första ström. Aktiebolaget Södra Sandby Elektricitetsverk är idag registrerat som Skånska Energi AB.

Kring 1910 använder sig många fabriker, verkstäder och andra arbetsplatser av elektrisk belysning, och i allt större omfattning även av elektriska motorer. Glödlampan är känd sedan åtminstone trettio år och har nu börjat konkurrera ut olje- och fotogenlampor också i hem och hushåll. Det vill säga i städerna, och framför allt i de större städerna. Det är industrins energibehov som driver på elektrifieringen, och i takt med att elleveranserna ökar byggs också nät upp i själva städerna. Föra ut elen på landsbygden finns det däremot inga tankar på. Här sätter ännu dagsljus och årstid ramen för arbete och sysslor, här är fortfarande allt tungt slit beroende av muskelkraften från människa och djur.

Dalby Elverk 1913
”Vi emotse gärna den omnämnda approximativa uppgiften över det hästkraftantal, på hvilket föreningen eventuellt skulle kunna abonnera.”
Sålunda uttrycker sig August Schmitz, direktör för Sydsvenska Kraftaktiebolaget, i ett brev av den 20 augusti 1912 ställt till Herr Landtbrukare Per Johnsson – i Dalby.
I västra Skåne är det Sydsvenska Kraftaktiebolaget (sedermera Sydkraft, idag en del av Eon), som distribuerar el till städerna. Bolagets fyra vattenkraftstationer i Lagan har emellertid börjat ge ett överskott, och plötsligt finns det möjlighet också för byar och gårdar utanför städerna att få tillgång till elektricitet.

Tre dagar tidigare har ett för eftervärlden okänt antal Dalbybor samlats på gästgiveriet för att höra konsult John Carlson från Malmö berätta om elektricitetens fördelar, och om att man nu kan få elektrisk ström till sitt hem, sin gård eller sin verksamhet. Ett fyrtiotal av de närvarande tecknar sig som intresserade av att bli elabonnenter, och sju av dem får i uppdrag att fortsätta diskussionerna med Sydsvenska Kraft. De sex männen är grosshandlare Per Bengtsson, patron Herman Wendt, disponent Johannes Roos, lantbrukarna Per Svensson, Nils Svensson och nämnde Per Johnsson. Tillsammans grundar de 1913 AB Dalby Elektricitetsverk och påbörjar elektrifieringen av bygden öster om Lund.

Grannbyar på kö
Sydsvenska Kraft drar huvudledningen med spänningen 19 000 volt österut till Veberöd och Sjöbo förbi Dalby söder om byn. Strömmen leds upp till en mottagningsstation mitt i samhället – fortfarande kvar och i drift på Genarpsvägen - och transformeras ner till 220 respektive 127 volt. Därefter byggs ett ledningsnät på trästolpar till byns första 64 abonnenter. Den 31 januari 1914 tas nätet i bruk och den första strömmen levereras.

Dalby är först på bygden. Dalby har vågat. Det fungerar. Inom någon månad står grannbyarna på kö för att förhöra sig om det eventuellt finns någon kraft från Dalby Elektricitetsverk till salu. Det finns det. Kompletterande linjer byggs och redan i april påbörjas elleveranser till Bjällerup, Kyrkheddinge och Staffanstorp. Intresse finns också från grannbyn i norr, men där dröjer beslutet alltså, sannolikt på grund av en betydligt högre ekonomisk risk. Sydsvenska Krafts huvudlinje passerar Dalby på nära håll, medan Södra Sandby måste bekosta en sex kilometer lång anslutningsledning.

Furulund först
Inom det geografiska område som idag är Skånska Energis har emeller-tid elektricitet funnits ända sedan 1909 – i lilla Furulund söder om Kävlinge. Där ligger nämligen en stor fabriksanläggning tillhörande Malmö Yllefabrik, vars direktör är högst densamme som Sydsvenska Krafts, August Schmitz. ”Smitten” ser förstås till att huvudlinjen söderut dras förbi Furulund och att en transformatorstation byggs i anslutning till hans yllefabrik med väverier. Härifrån dras efterhand ledningar till Lackalänga, Kullen och Kävlinge, som får tillstånd för eldistribution 1911.

Elektrifieringsboom
Den tidiga elektrifieringen av landsbygden sammanfaller annars i tid med första världskriget 1914-18, och faktum är att kriget snarare driver på än hämmar utvecklingen. När bränslen som kol, olja och fotogen blir bristvaror ökar efterfrågan på inhemsk energi, och en mängd utbyggnadsprojekt startar. En veritabel elektrifieringsboom sker 1917-21, och nu är det inte bara lite större landsbygdsorter som Dalby och Södra Sandby, med befolkningsunderlag för aktiekapital och bolagsbildning, som gör slag i saken. Nu bildas också mindre sammanslutningar i form av andelsföreningar, så kallade energiföreningar, där medlemmarna dels bidrar med egna medel, dels lånar upp pengar till investeringarna.

Inom Skånska Energis område har funnits inte mindre än nitton elverk och energiföreningar, och flera av dem bildas under den här tiden: Lyngbyortens Energiförening, Harlösaortens Elektricitetsverk och Stångby-Hoby Energiförening 1918, Abusa-Måryds Elförening 1919, Genarps Andelselektricitetsverk 1920, Kävlingeortens Energiförening och Gryets Elförening 1921.

Trögt i Harrie
Det stora intresset för elektriciteten till trots är det inte alltid så lätt när det gäller att skrapa ihop de nödvändiga medlemmarna till en lokal energiförening. Här ett vittnesmål från Harrie Energiförening, som – likväl - bildas 1918:

”Den som själv framlämnat en lista för underskrift, vet vad detta innebär. Förklaringar i det oändliga, och så en till tusen försäkringar att underskriften skaffar tecknaren en utomordentlig fördel. Vad kostar det, frågas alltid. Vissa säga det blir för dyrt. Det går bra med det gamla ’lyset’ och så blir det ju snart sommar igen. Vintern är så sagolikt kort när det gäller att teckna andelar för elektriskt ljus.”

 

Läs mer om Skånska Energis historia.