Om oss Historia Elnät

14 sep 2016

Från tröskverk till tv-apparater

Från 1920-tal till 1960-tal. Fem årtionden under vilka elektrifieringen av Skånska Energis nätområde fullbordas och det moderna samhällets alla bekvämligheter når ut på Lundabygden.

SKÅNSKA ENERGIS HISTORIA DEL 2

År 1923 är ännu bara en dryg tredjedel av landsbygden i Malmöhus län elektrifierad. Ekonomisk depression under 1921 och 1922 har fått den intensiva utbyggnaden under första världskrigets sista och fredens första år att avstanna abrupt. Tiderna är svåra och det är naturligt nog inte så lätt i byar och bondehem att uppbringa kraft och resurser att bilda elverk och energiföreningar samt betala nya avgifter. När utvecklingen väl tar fart igen under senare delen av tjugotalet är takten betydligt långsammare. Inom Skånska Energis område bildas 1927 Hällestads, Revingeby och Igelösa-Odarslövs Energiföreningar.

Där elen redan finns byggs näten så sakteliga ut med nyanslutningar av fler gårdar, små industrier och andra verksamheter. Elförbrukningen ökar stadigt. Nu sker också de första upprustningarna av ledningar och komponenter: en kraftfullare transformator här, byte av krigsårens järntrådar till ordentlig koppar där. Ett sådant byte är kuriöst nog att särskilt nämnas.

Veberödsmannen drar lina
”Undertecknad anhåller att få bygga en lågspenningsledning vid Hällestadsvägen, räknat från Sadelmakare J. Jönssons till sextio (60) meter förbi Handl. A. Andersson, samt till Landtbrukare N. Knutssons bostad, Östra Mölla.”
Så inleds ett brev till Dalby Elverk av den 18 augusti 1918. Det verkar innehålla ett generöst erbjudande från avsändaren, en M. Svensson:
”Ledningen tillfaller Dalby Elektricitetsverk så fort den blir färdig utan någon pekuniär ersättning” och ”Afgifterna från den Elektriska förbrukningen Tillfaller Dalby Elektricitetsverk”. Dock förbehåller sig Svensson rätten att ”montera och intaga å ledningen abonnenter för med dem överenskommen ersättning”.

Detta uttryck för entreprenöriell anda förefaller förhållandevis oskyldigt, i alla fall i jämförelse med brevskrivarens senare projekt. Denne M Svensson är nämligen ingen mindre än ”Veberödsmannen” Martin Svensson, som under tjugotalet bränner ner fyra kvarnar för att få ut försäkringspengar och till slut också döms för mord och mordbrand till två gånger livstids fängelse och straffarbete. Dalby Elverk låter honom emellertid bygga sin linje. Den får stå i fem år, men strömförlusterna är mycket stora och 1923 byter elverket ut den till en ny med kopparledningar och anmodar mot vite Svensson att ta ner sin.

Elspisar och kylskåp
Efter den stora depressionen i början av 1930-talet går Sverige in i en ny högkonjunktur och elektrifieringen tar livlig fart igen. De kommande tjugo åren sker en omfattande utbyggnad av ledningsnäten parallellt med förstärkningar för att möta den ständigt starkt ökande elförbrukningen. Allt fler maskiner tas i bruk, fler industrier får elanslutning och i hushållen gör de första kokplattorna, elspisarna och kylskåpen entré, ja även mindre elektriska apparater som brödrostar, strykjärn och dammsugare. Detta är tiden för det moderna samhällets genombrott, för folkhemmets framväxt, för elektriciteten att bli var man och kvinnas efter hand självklara tillgång.
Länge består elverkens anställda personalstyrka endast av en man, med titeln montör eller driftmästare, som tillsammans med direktören sköter det dagliga arbetet. För utbyggnad och större installationer och reparationer hyrs personal in tillfälligt. Direktören är i regel en av styrelsens ledamöter som sköter elverket vid sidan av sitt vanliga arbete.

Det small överallt
År 1950 har 95 procent av landsbygdens hushåll el. Elektrifieringen är nära nog fullbordad, och elförbrukningen ökar nu ännu snabbare, till stor del på grund av att elspisarna blir vanligare och att lantbrukarna skaffar fler elmotorer. Elnäten sviktar emellertid under den allt högre belastningen, med spänningsfall, osäkra elleveranser och klagomål som följd. Därför beslutar elverken att höja spänningen i lågspänningsnätet från 220/127 volt till 380/220, vilket minskar strömförlusterna på vägen och gör en betydligt högre belastning möjlig. Arbetet utförs bit för bit över lång tid och är klart i mitten av sextiotalet.

”Alla gårdar skulle besiktigas innan vi kunde släppa på 220 volt. Utrustningen för att ställa om spänningen på prov fanns i en fin eklåda, och den åkte man runt med. Man släppte på högre spänning, och var där något fel på ledningarna small det.” Så minns Bengt Buregård arbetet med att höja spänningen. Bengt kom till Dalby som ung elingenjör 1951 och började som montör på elverket på deltid (för att sedermera bli såväl driftchef som vd för Skånska Energi).
”Det small nästan överallt! Många ledningar var gamla och i dåligt skick, särskilt ute på gårdarna där det var fuktigt i stallen. Det var bara att byta. Vi fick också ta på oss att linda om folks hushållsapparater så de passade till 220 volt; spisar, brödrostar, hela köret.”

Välmående bolag
I mitten av 1960-talet kan både Södra Sandby och Dalby elverk fira sina respektive femtioårsjubileum som välmående bolag med en historia att vara stolta över. Från de första glödlamporna och tröskverken till de senaste moderniteterna som tvättmaskiner, tv-apparater och inom kort direktverkande el för uppvärmning – all elektricitetens nytta och nöje har de bringat till människorna i sin bygd.

Till bolagens stabilitet bidrar också en stark kontinuitet i ledningen, och styrelser med handlingskraftiga personer som inte räds de många utmaningarna. Dalby har blott fyra ordföranden mellan 1913 och 1969, Södra Sandby endast tre ordföranden och två direktörer mellan 1916 och 1969.

Tid att gå samman
1962 existerar i Skåne inte mindre än 119 olika elverk och energiföreningar; många av dem med dålig eller ingen lönsamhet, eftersatt underhåll och ålderdomlig utrustning. Det talas alltmer om att en ”sanering” av landsbygdsnäten är nödvändig, och under de följande åren växer insikten om att sammanslagningar behöver, ja måste ske.

16 av de 199 elverken och elföreningarna finns inom Skånska Energis nuvarande område, och här uppgår 1965 Revingeby Energiförening i Södra Sandby Elverk och Hällestads Energiförening i Dalby Elverk, medan Harrie Kommuns Elverk, Stångby-Hoby Elförening och Stora Harrie Kraft AB blir en del av Harrie Energiförening 1965-66.

Över slätten faller också en lång skugga från Malmö, från jätten Sydkraft; med monopol på att leverera el till alla distributörer i sydvästra Skåne, med enastående resurser – och med en stor aptit på att utöka sitt elnätsområde genom uppköp av mindre aktörer.

Södra Sandby och Dalby. Grannbyar, grannkommuner, grannelverk. Axel vid axel under många år – men hand i hand? 1969 inleds diskussioner om ett samgående, och det är egentligen inte så mycket att prata om: de geografiska, tekniska och administrativa fördelarna är uppenbara, tidpunkten är rätt. Genom fusion blir bolagen ett: Dalby-Sandby Elverk AB med säte i Södra Sandby och något över 4 000 abonnenter. Verksamheten börjar i samma ögonblick som det nya decenniet: den 1 januari 1970.

 

Läs mer om Skånska Energis historia här.