Efter 31 år som elmontör tog Peter Olin steget från fältet in på kontoret och en roll som projektledare. Och han trivs med sina nya utmaningar.
Han började hos oss på elnätsavdelningen direkt efter gymnasiet. 1989, 19 år gammal, som elmontör. Nu är Peter Olin, inne på sitt 33:e år på jobbet, en av de verkliga veteranerna på Skånska Energi. Men själva jobbet är sedan en tid tillbaka inte detsamma.
Peter, i höstas tog du steget från fältet in på kontoret. Från att jobba utomhus i ur och skur året om till att tillbringa mesta tiden bakom skrivbordet som projektledare. Hur kom det sig?
– Möjligheten har funnits tidigare, men då har det inte känts rätt. Jag har alltid tyckt jobbet ute varit roligt, helt enkelt. Men den här gången, i höstas, tänkte jag: varför inte? Jag var redo för en liten utmaning.
Hur upplever du skillnaden mellan yrkesrollerna?
– Som stor! När man jobbar ute som elmontör har man ett eller två projekt med sig i bilen, och när man är klar för dagen så är man klar. Nu har jag upp emot 20 olika projekt igång samtidigt, i olika faser. Ute gör man jobbet, liksom, på kontoret är det så mycket mer att tänka på.
Vad gillar du med jobbet som projektledare?
– Vi är fyra projektledare på Skånska Energi och vi har lite olika inriktning. Jag jobbar mycket med den sista biten av distributionsnätet, till exempel med att planera nyanslutningar och andra kundnära arbeten – och det är något jag verkligen trivs med. Att hjälpa till med att få fram el till de som behöver det, där finns en delaktighet i det, i samhällsuppbyggnaden, som känns bra.
Med 32 år här måste du ju ha ett vettigt svar på frågan: vad är det som är så bra med att jobba på Skånska Energi?
– Ja, det borde jag ju ha! För mig, att det är ett lokalt företag, med kontinuitet i verksamheten. Jag gillar att vi är ett elnätsföretag som både äger och sköter driften av nätet själva, många av de större gör ju inte det. Och som anställd har jag alltid känt mig trygg här: man vet vad man har och man vet ganska bra vad man sysslar med.
Säger Peter, det där sista med ett litet skratt. Peter bor sedan många år i Eslöv och har mountainbikecykling i skogsterräng som sitt stora intresse just nu.
På tal om stort, så har du nyligen haft en stor ”nolledag”… du har fyllt 50! Hur känns det och hur firade du?
– Det känns… väl bra. Jag märker inte av nån kris, det gjorde jag inte vid 40 heller. Det blev en dag längs kusten söder om Landskrona med min närmaste familj, jag har alltid tyckt om den trakten: Borstahusen, Ålabodarna, Sundsvik, Hilleshögs dalar. Vi sågs, vandrade lite och grillade korv, och på kvällen blev det middag på Örenäs slott.
Det låter inte dumt alls. Stort grattis i efterskott!
