Så länge mottagningsstationen i Hurva inte är igång finns det en viss oro för effektbrist i Skåne.
Det nordiska elsystemet bygger på överföring av el från produktionsplatser till alla uttagspunkter i Norden. I vissa områden finns produktionen precis runt hörnet från uttagspunkten, men i andra områden så blir avståndet långt till de större produktionsanläggningarna.
I södra Sverige (SE4) står vindkraften för en mycket stor del av den lokala kraftproduktionen, vilket gör oss beroende av att överföringen från Sveriges nordligare delar fungerar. Tyvärr så finns det en del s k flaskhalsar på vägen som kan begränsa överföringen.
Svenska kraftnät äger och ansvarar för stamnätet (elens motorväg) från norr till söder och de har som mål att driftsätta en ny mottagarstation i Hurva. Den mottagarstationen ska ha en total kapacitet om 1 200 MW (motsvarande de båda Barsebäcksreaktorerna). Dessvärre har driftsättningen av den stationen blivit kraftigt försenad och är en av anledningarna till att Skåne nu hotas av el-/effektbrist.
Skåne är en expansiv region, både vad gäller invånare och företag/arbetsgivare, vilket medför en stor elförbrukning. Det finns företag som har energiintensiva verksamheter och sedan finns det andra vill ta ett större miljöansvar genom att växla över till grön el för att sänka sitt klimatavtryck. Dessa parametrar gör att vi och många andra elnätsföretag kämpar för att hitta en lösning.
Vi ser också att intresset för elbilar ökar, något som ger oss som energiföretag både nya uppdrag och utmaningar. Att erbjuda laddstationer som ger säker laddning av bilen men samtidigt kommer efterfrågan av el öka.
Läget är besvärligt men det finns ingen anledning till panik.
Med en mer optimistisk syn på saken så ger rådande situation även en möjlighet att vidareutveckla den svenska ingenjörskonsten.
