RfG - Anslutning av produktionsanläggningar och batterilager

RfG, eller Requirements for Generators, är en EU-förordning som fastställer tekniska krav för att elgeneratorer ska bidra till nätstabilitet, särskilt i takt med energiomställningen och en ökad andel förnybar energi. Förordningen omfattar krav för både nya och moderniserade anläggningar för att säkerställa effektiv integration i de svenska och europeiska elnäten.

I Sverige implementeras RfG genom föreskriften EIFS 2018:2, utfärdad av Energimarknadsinspektionen. Vid elnätsanslutning till Skånska Energi Nät specificeras ytterligare RfG-krav, så kallade projektspecifika krav av Skånska Energi Nät. För större anläggningar sker denna specificering i samråd med Svenska kraftnät (Svk). Regelefterlevnad av RfG och EIFS 2018:2 är centralt för att stödja energiomställningen och upprätthålla ett tillförlitligt elsystem med större andel variabel förnybar energi.

Kraftproduktionsmoduler

Kravställningen enligt RfG baseras både på typ av kraftproduktionsmodul och dess storlek, medan anslutningsförfarandet beror på storleken på kraftproduktionsmodulen.

I begreppet kraftproduktionsmoduler innefattas:

Synkrona kraftproduktionsmoduler, som avser synkrongeneratorer (konventionella generatorer) där varje synkrongenerator är en kraftproduktionsmodul och kraven verifieras för varje generator separat.
Kraftparksmoduler, som vanligen utgörs av ett flertal kraftproducerande enheter anslutna via kraftelektroniska omvandlare, exempelvis vindkraftverk eller solceller, och dessa verifieras tillsammans som en enskild kraftproduktionsmodul.

Batterilager, kravställs för närvarande inte i RfG eller EIFS 2018:2 men som har förmåga till liknande dynamisk prestanda som kraftparksmoduler. För batterilager tillämpar Skånska Energi Nät AB kravställning enligt Svenska kraftnäts förslag på revidering av EIFS 2018:2.

Kravbild för Requirements for Generators

Klassning av kraftproduktionsmoduler

Typklasserna A, B, C och D används för att kategorisera kraftproduktionsanläggningar utifrån deras maximala kontinuerliga effekt och spänningsnivå vid anslutningspunkten. Kraven ökar stegvis från A till D. Ju högre typklass, desto större krav ställs för att säkerställa att anläggningen kan ansluta till och integreras i elnätet på ett stabilt sätt.