I fem år har Michelle Fyhr Seifert lagt all sin energi på att utveckla tjejhandbollen i Ystad. Var hittar hon själv sin energi? I träningshallen förstås.
Lund, Lugi och H43 får ursäkta, men frågan är om inte Skånes handbollshuvudstad heter Ystad. Generation efter generation fortsätter att präglas av den starka handbollskulturen och av rivaliteten mellan stadens två stora klubbar, IFK Ystad och Ystads IF. Med stort intresse, hängivna supporters och brett nätverk fortsätter handbollen att växa.
En handbollsstad – för pojkar
Michelle Fyhr Seifert är född och uppväxt i Ystad, i en handbollsfamilj där både pappa och storebror spelat för båda storklubbarna, och hon blev tidigt handbollstokig själv. Som flickspelare fostrades hon i den mindre Ystadklubben Pandora och visade snabbt stor talang, men när hon var redo att ta steget till eliten – då fick hon flytta till Lund.
– Ystad har alltid varit en handbollsstad – för pojkar. När jag var ung spelare satsade varken IFK eller Ystads IF på flickhandboll och ingen av dem hade ett damlag på hög nivå. Så jag gick till Lugi och spelade fyra år där, sedan i Eslöv i fyra år och sist H65 i Höör, berättar Michelle, som under en lång och framgångsrik karriär som elitspelare hann lägga såväl flera SM-slutspel som Europacupspel till meritlistan.
Göra mer för att utveckla flickhandbollen
Förutom två år i Lund har Michelle Fyhr Seifert hela tiden varit sin hemort Ystad trogen. Här har hon och hennes man Jonas satt bo och bildat familj, och det var när hon började träna dottern Frejas flicklag i Ystad IF som ett frö såddes – till att göra något mer.
– Jag kände att vi måste börja satsa på att utveckla flickhandbollen här i Ystad. Att alla som vill spela får möjligheten, att våra talanger inte försvinner från stan så som jag gjorde, och att vi får fram ett riktigt bra damlag här också. Att vi måste göra mer, mycket mer.
Från 80 till 300 tjejer
Och mer, mycket mer är precis vad Michelle gjort för tjejhandbollen i Ystad de senaste åren. När möjligheten till en tjänst på Ystads IF:s kansli öppnade sig tog hon chansen och idag är hon flick- och damansvarig.
– I Ystad har alla pojkar någon gång provat att spela handboll, men så har det inte varit för tjejerna. Att alla inte kan älska handboll, det får jag väl acceptera, men vi vill nå ut till så många som möjligt, att alla som vill får chansen att prova, säger Michelle.
– När vi började hade vi 80 flickor och 350 pojkar i klubben. Idag har vi mer än 300 och vi har lag i alla åldrar också på flicksidan. Det har tagit fem år och jättemycket jobb från många, berättar Michelle.
Ifjol fick Michelle Fyhr Seifert utmärkelsen ”Årets eldsjäl” av Svenska Handbollsförbundet för sitt arbete.
– Det gjorde mig stolt och glad, samtidigt som jag vet hur många andra det är som sliter och arbetar ideellt inom handbollen som också är värda ett pris.
Vad gör just dig till en eldsjäl?
– Jag har alltid brunnit för handbollen, men jag har kanske förändrat mitt synsätt över åren. När jag var ung var jag så inställd på att bli bäst och komma så långt som möjligt. Som ledare brinner jag för att så många tjejer som möjligt ska spela så länge som möjligt, och bli så bra som de kan och vill på vägen.
Hur hittar du själv energi?
– Ja, yoga och skogspromenader är inget för mig! Min energi, den får jag nere i träningshallen, med tjejerna i mitt lag. Gemenskapen där och att se dem träna och utvecklas, det slår allt.
Så, tjejhandbollen växer och frodas nu i Ystad. Nästa mål för Michelle Fyhr Seifert är att starta ett handbollsgymnasium också för tjejer i stan, och kanske är det på gång till hösten 2023. Men innan dess, ja sista helgen i februari närmare bestämt, nådde hon och klubben ett annat efterlängtat mål: Ystads IF:s damlag blev klart för spel i Allsvenskan, som är landets näst högsta serie.
Stort grattis och fortsatt lycka till!
